Varför producerar ni kläder i länder där det inte är en självklarhet att få vara den man är?
2019.06.05För mig och för de flesta av er som läser det här är det en självklarhet att alla människor har rätt att vara den man är och älska vem man vill - men så är tyvärr inte fallet i många länder idag, och inte heller i en del av de länder där H&M verkar. Vi finns i en del länder där de mänskliga rättigheter inte alltid respekteras och där lagen inte erbjuder skydd, där lagstiftningen inte efterlevs och där HBTQ-personer är särskilt utsatta. Men varför verkar vi då i dessa länder? Jag passade på att fråga min kollega Sofie Nyström som jobbar med inkludering- och mångfaldsfrågor om hur hon ser på den här typen av utmaningar utifrån ett globalt perspektiv.
Sofie, varför är vi egentligen verksamma i länder där det är förbjudet att vara sig själv och älska den man vill?
Det är problematiskt, men vi tror inte att förändring och förbättring kommer av att avstå från att verka i dessa länder – tvärtom, vår närvaro kan göra skillnad.
Vad gör vi då för att driva på denna förändring?
Vi gör många saker, men för att ge ett konkret exempel så är vi ett av de företag i världen som ställer hårdast krav på våra leverantörer. Alla våra leverantörer måste till exempel skriva på vår uppförandekod som inkluderar såväl en nolltolerans mot diskriminering som principer om mänskliga rättigheter och allas lika värde. När vi går in i ett avtal med en ny leverantör, gör vi även en gemensam workshop för att leverantörer verkligen ska förstå vad uppförandekoden innebär och vad som förväntas av dem. Vi följer sedan upp våra leverantörer med annonserade och oannonserade besök där vi bland annat går igenom deras diskrimineringspolicy och hur de aktivt jobbar med att efterleva de olika delarna som står i uppförandekoden. I länder där HBTQI generellt inte är accepterat arbetar vi för att implementera system som fångar upp och rättar till när någon blivit felbehandlad. För mig som jobbar med inkludering- och mångfaldsfrågor, och har ett värdekedjeperspektiv, är det så tydligt att det finns mycket kvar att göra när det kommer till de här frågorna. Därför är jag alltid mån om att personligen prata med textilarbetarna, när jag får tillfälle att besöka fabrikerna, och fråga hur de upplever att deras röst kommer fram och att de har en faktisk möjlighet att påverka sin arbetssituation. Det är dock viktigt att man har förståelse för den lokala kontexten, och att vi är ödmjuka inför vad som är möjligt att göra, samt var vi som företag kan skapa störst och mest varaktig skillnad.
Precis som Sofie säger, så finns det fortfarande mycket kvar att göra när det kommer till att driva igenom en global förändring, där de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut. Vi som enskilt företag kan inte göra allt och inte driva igenom den här förändringen på egen hand. Det krävs ett gemensamt långsiktigt samarbete med myndigheter och regeringar, med människors rättigheter och välbefinnande i fokus. Vi får aldrig sluta kämpa för allas lika värde och för allas rätt att älska den man vill.
//Felicia Reuterswärd, Hållbarhetsansvarig H&M Sverige